Dorky

Jag har varit med om det. Ja, det har jag. Flera gånger har man hamnat där nere och inte vetat NÄR det tar slut, och vad man gjort.

Okej, ibland är man i sitsen där man tappar allt man har, allt tålamod, allt vill man ha ur sig. Ja, ni slår någon. Den ni slår, den kan ni slå, fine. Men ramlar personen eller hamnar nere på marken - sluta direkt. Fortsätt inte slå, sparka inte, utan gå eller säg något, men fortsätt inte.

Det är inte rätt att slå någon som uppenbarligen inte kan försvara sig. Annars hade den inte legat där, right?

---

Kände bara att det var viktigt att säga det. (Ja, det var något som hände idag, och nej, jag slog ingen. Jag gick in och räddade personen, och alla blev chockade. Den person folk inte trodde jag skulle vara så schysst mot.)

Och såg först idag att jag skrivit att jag "återkommer om varför jag trodde att dagen skulle bli dålig" igår, men så gjorde jag aldrig det.

Strange...

Anyway, det är så att igår var mammas födelsedag, och det blev lite... jobbigt. Skulle åka till platsen, asså, kyrkogården, och Angelica insisterade på att följa med.

Det här hände alltså efter att jag skrivit, för annars hade inlägget varit deprimerat.