Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you?
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room,
With the radio turned up so loud,
That no one hears you screaming?
No you don't know what it's like
When nothing feels alright
You don't know what it's like
To be like me
To be hurt,
To feel lost,
To be left out in the dark,
To be kicked,
When you're down,
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down,
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more,
Before your life is over?
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With they're big fake smileys and stupid lies,
While deep inside you're bleeding?
No you don't know what it's like
When nothing feels alright
You don't know what it's like
To be like me
To be hurt,
To feel lost,
To be left out in the dark,
To be kicked,
When you're down,
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down,
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
No one ever lied straight to your face
No one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy,
But I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
You never had to work -
It was always there
You don't know what it's like -
What it's like
To be hurt,
To feel lost,
To be left out in the dark,
To be kicked,
When you're down,
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of BREAKING down,
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
(What it's like)
To be hurt,
To feel lost,
To be left out in the dark,
To be kicked,
When you're down,
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of BREAKING down,
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Welcome to my life
Welcome to my life
Welcome to my life...
"Man blir starkare när man gått igenom det svåraste man kan tänka sig." Jag trodde på det, eftersom det var Du som sa det.
Vem var det som bara lämnade mig här? Jag behövde dig, vi hade kunnat klara oss allesammans, alla fyra.
Det var bara två som kom tillbaks, någolunda okej.
Allt som händer, det som ska göra en stark, det bryter ner mig. Bit för bit, tills det inte kommer att finnas något kvar.
Jag vill inte att allt ska vara perfekt, det är inte det jag ber om. Det jag vill, det är att allt ska bli lite enklare, att livet inte ska vara såhär jäkla komplicerat.
Det är svårt, varenda sekund.
Man är allt. Alla tycker att man är allt.
Man är någons slagpåse, någons kompis, någons pojkvän, någons fiende, någons bekant, någons retardade granne.
Ingen ser en som den man är. Alla tror att bara för att man skämtar om när någon drar upp ett jobbigt ämne, att man kommit över det, att allt är okej igen, men det gör ont.
Det är som tusen knivar som sticker i mig, sliter isär kroppen, hugger sönder hjärtat och gör mig galen.
Jag kanske är mästare på skådespeleri, eller så är det ni som är blinda, för jag mår inte bra.
Jag är sjuk inom mig, men alla tar mig för skrattet.
Jag har lovat att inte deppa ner er, för ni gör mig glada. Men jag har ingenstans att ta vägen, och jag måste få skriva av mig.
(Alla skrivhäften och papper i rummet är fulla med ord och tankar och bilder, allt för att få det ur mig, men här kan jag skriva hur långt som helst.)
Ibland känns det som att jag inte kan lita på någon. Jag har några få, men är de så underbara som jag hoppas på?
Ser de? Ser de varje gång jag är påväg att bryta ihop? Ser de varje gång jag tror att jag måste ringa psykhuset för att få må bättre?
Ser de varje gång jag står på en klippa, redo att hoppa?
Trots att vissa är så hemska och inställsamma kan jag inte hata dem. Inte alls.
Men om någon av dom ser det här; Sluta lek med mig. Det är inte kul. Vill du vara med mig? Sluta låtsas att du är det för att sedan stå och snacka skit. Säg öppet till mig vad jag gör fel.
Det jag hatar, det är lögner. Alla ljuger, men man kan inte ljuga om så stora saker.
Små saker, som att man inte orkar när man inte vill, men inte om sånt här. Det är hemskt, och kan bli rent av omänskligt.
Tack till dem som orkar läsa, annars är ni underbara ändå ♥
